Naturens under

En härlig morgon i början av september hittade jag dessa skådespel i naturen vid sjön Örken och utanför vårt hus. Blev en underbar start på min dag

Mitt liv som hund(fotograf) :-)

Söndagen den 14 september blev jag upphämtad av vår granne och vi for ner till Braås kyrka och parkerade. Ur bagaget hoppade dagens huvudperson ut - hunden Skatt.

Vi provade många olika miljöer för att få till flera bra foton samt ge mig möjligheten att öva mig på manuell inställning av kameran. Nedan följer några av mina favoriter :-)

//Maria

Inlägg hos Punctum Saliens

Idag finns en text om/av mig hos Punctum saliens som drivs av underbara Elisabeth Jönsson. Gå gärna in och ta del av hennes inlägg om mig samt andra spännande texter.

Klicka här för att komma till inlägget om mig

Fler foton från naturens värld

Knoppar i kvällsljus hemma i min trädgård. Gräsmattan och björken ger en lummig bakgrund

Här är det en blomma, som trots en stenig strand på Öland, fått fäste och strävar efter skyn

På samma strand hittade jag dessa knoppande blommor och överblommade. 

Trots ett taggigt yttre gör de sig fint på bild

Lila blomprakt framför en stenmur i Albrunna

Kanten på en träbänk vittnar om karaktär och visar att slitna detaljer kan bli fina konstverk

Fin solnedgång vid fyren Långe Jan på södra Öland. Marken och stenarna är fulla av fåglar

Varför jag tidigare gjorde änglar till förmån för Barndiabetesfonden

När mellanbarnet Emelie var 2 år gammal (2007) diagnostiserades hon med njurinflammation. Det innebär att man kissar ut protein istället för att det stannar i kroppen och ser till att man kissar ut överflödig vätska.

Resultatet blir att man samlar vätska i alla vävnader vilket, om man inte behandlar det, leder till döden. Tack och lov finns det botemedel i form av kortison som ges i stora mängder. Från att ha vägt 12 kilo vägde hon nu 15 kilo - 3 kilo vätska alltså.

Efter ett par veckor på sjukhus fick vi komma hem på permission med en tös som från att ha varit svullen som en ballong nu tappat all överskottsvätska och såg utmärglad ut.

På återkontrollen visade det sig att allt kortison höjt hennes blodsocker så pass mycket (låg på 19 och skall vara mellan 4 och 6) att det krävdes insulinbehandling under resterande kortisonbehandling. Inte undra på att hon drack och kissade extra mycket och varit gnällig!!! 

Hux flux fick jag lära mig att ta blodprov och kolla blodsockervärde och ge henne insulinsprutor. Sedan blev vi hemskickade över en långhelg då diabetessköterskan bedömde att jag hade bättre koll än helgpersonalen på insulingivningen!!! Jag lärde upp min man och därefter personalen på förskolan. Läkarna lugnade oss med att detta med största sannolikhet bara var kortisonframkallad diabetes som skulle försvinna när hon slutade med kortison.

För oss var diabetesen en litet problem mitt i allt detta, vi var så fokuserade på att få reda på vad njurinflammationen skulle leda till. Tankar om transplantation och annat hemskt for runt i våra huvuden. (Nu vet vi att transplantation och njurinflammation inte hör ihop men just då var det vår verklighet i tankarna).

Mitt i allt detta visade det sig att dottern blivit kortisonberoende, att kroppen inte klarade att vi sänkte dosen på kortisonet utan då startade ett nytt återfall av njurinflammationen. Och sedan ett nytt. In med stora dosen kortison igen och öka insulindoserna. 

Ner till Lund för njurbiopsi för att se vilken sorts njurinflammation hon hade – det finns flera olika med olika svårighetsgrad. Att gå ut ur operationsrummet där ens nyss sövda lilla tvååring ligger på operationsbordet var ingen lätt uppgift. Mycket ångest under hela denna perioden samtidigt som man måste hålla masken uppe för storasyster (då knappt fem år gammal) och fortsätta med ett normalt liv. Just denna terminen jobbade jag 100 % och pluggade 100 % men tack vare förstående chef och lärare gick det bra att pendla mellan sjukhus, jobb och hemmet. Tack och lov fick jag styrka och stöd av min man så vi tog oss igenom detta tillsammans. 

Efter mycket om och men konstaterades det att dottern enbart hade den milda varianten av njurinflammation. Nu kom arbetet med att lära hennes kropp att sluta vara beroende av kortison, och detta gjordes genom att hon fick cellgift under en dryg månad. Intressant upplevelse att byta blöja med skyddshandskar för att inte utsättas för cellgiftet :-/

Någonstans mitt i allt kring detta fick vi beskedet att Emelie otroligt nog hade fått diabetes typ 1 (vilket är en autoimmun sjukdom och alltså inte orsakad av livsstil och sockerintag) och för alltid skulle vara insulinberoende. Ingen läkare förstår varför då ingen i våra släkter har typ 1, och kombinationen njurinflammation och diabetes är hon ensam om i Sverige. Unik liten unge vi har ☺

Tillslut blev hon av med sitt återfall, fick insulinpump och vi anpassade oss till ett normalt liv igen. Ett långbesök i Göteborg och en drös med undersökningar på sjukhus för att utesluta en massa sjukdomar och problem man kan få när man har njurinflammation klarade vi av. Allt var ok tack och lov.

Efter några månader var det dags för nästa återfall och kortison vilket höjer insulindoserna 20-30 gånger. In med kortison och varje behandling tar knappt 2 månader. Såhär höll vi på ett par gånger varje år ända tills lillebror kom 2010. Dagen efter hans födelse var vi på barnakuten och fick ett återfall konstaterat men efter det har det varit hyffsat lugnt. 

I höstas 2013 var senaste återfallet (wow 3 års uppehåll) och nu äter dottern ännu en ny medicin då hon åter blev kortisonberoende. Cellgiftsbehandling kan man bara få en gång då det lagras i kroppen så nu var det en 2-årsbehandling med tabletter av Sandimun som var lösningen, vilket verkar fungera. 

Detta är min koppling till barndiabetes, och mina barn Noah, Emelie och Olivia (NEO) är orsaken till att jag skapade NEO-ängeln 2012 då jag vill bidra ekonomiskt till forskning kring diabetes.

Kram // Maria 

En triptyk av en dikt av en tavla

Hösten 2013 hade jag som uppgift i en fotokurs att hitta en tavla jag blev inspirerad av, skriva en haikudikt utifrån tavlan och slutligen skapa en fototriptyk baserad på dikten. Haiku (japanska: 俳句) är en dikt i miniformat enligt japanskt mönster (källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Haiku). En triptyk (av grek. triptychos "trefaldig") är ett konstverk indelat i tre delar (källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Triptyk).

Jag valde tavlan ”The Collective Invention” från 1934 målad av Rene Magritte. Den fick min fantasi att vakna och jag hittade inte någon annan tavla som fångade mig mer. Egentligen skulle tavlan vara från 1905-1930 men jag lyckades motivera mitt val och få igenom det. Lägger inte upp någon bild pga upphovsrätten men här kommer en länk: http://www.renemagritte.org/the-collective-invention.jsp


När jag läst mer om Magrittes liv och om hans mors öde kom fantasin igång. Hans mor var djupt olycklig med sitt liv och lyckades till slut ta sitt liv trots att maken låst in henne för att hindra henne. Det finns misstankar att Rene fann eller i alla fall såg sin mors döda kropp svept i sin klänning och just svepningar finns i många av hans tavlor. Baserat på hans olyckliga mor och tavlans komposition kom nedanstående haikudikt till:

Fångad i fel liv 

Hybrid måste välja väg 

Ljuset nalkas nu 

Först här efter var det dags att fundera på tre foton jag ville producera för att genom en triptyk fånga min dikt. Jag ville skapa ett foto per rad i dikten och min mor ställde upp som modell och nedan ser ni mina foton.

Fångad i fel liv 

Hybrid måste välja väg 

Ljuset nalkas nu

Färg, form och detaljer

Färg och form är det kul att leka med när man fotograferar, liksom att fokusera på detaljer istället för helheten. Jag gillar att lyfta fram detaljer som sedda i sin helhet inte ser mycket ut för världen, men där en närbild visar fram en helt ny upplevelse.

En glaskula med fransigt nät runt sig ser skamfilad ut i sin helhet, men en närbild plockar fram intressanta detaljer som nu ger den karaktär och gör den intressant.

Bland prunkande blommor känns en utblommad fröställning malplacerad, men i eget majestät ser den istället mäktig ut.  

Hade jag fått till en orange bakgrund hade detta varit ett lysande exempel på komplementfärger. Nu blir det istället två primära färger som kompletterar varandra på ett skönt sätt tycker jag.

Detta var bara några exempel på hur jag tänker när jag fotar. Snart kommer fler bilder :-)

Egna foton med små tankar på

I söndags var det dags för en heldag på Öland med familjen och kameran åkte med. Kände att det var dags att putsa på de färdigheter jag lärde mig under höstens fotokurs och föreviga blommor och blader. Tack vare mitt långa objektiv får jag kort skärpedjup och kan komma nära och få till härliga kombinationer mellan bakgrund och blommorna. Jag önskar bara jag hade mer tid att lägga på detta intresse för att förfina min teknik.

Tack vare Elisabeth J kom jag idag igång med att välja ut några och sätta text på dem. Detta är ett bra sätt att få uttrycka mig genom bilder och visa upp dem för andra och förhoppningsvis ge dem en upplevelse.

Här var det makens skor som övergivna på en sten vid havet fångade min blick. Tanken gick till ordspråket att man skall gå en mil i någon annans skor för att förstå hur de har det.

Såg ett Youtubeklipp med Aaron "Wheelz" Fotheringham som sitter i rullstol men inte låter detta hindra honom från att åka i ramper och utföra galna utförsåkningar i träbeklädda backar. Han hindras inte att följa sina drömmar och det gav mig tanken ovan. Dessa små blommor strävade mot en klarblå himlen i blåsten på en stenbeklädd strand.

Här kommer länk till klippet om du vill se och inspireras: http://www.youtube.com/watch?v=AUUVfPy0UgI

Ett viktigt budskap om att fundera över vad man själv vill och inte bara följa andra eller göra som andra vill. Det gamla rostiga staketet som ramlat ikull passade bra in i detta tänkande. Bestäm själv var ditt staket begränsar dig.

Denna lilla ensamma blomma fångade min blick. Ensam är stark var min grundtanke men när jag fick beskedet att en klasskamrat gått bort föll allt på plats. Den blev istället en bild för att minnas de som försvunnit ur våra liv.

Att sticka ut från mängden och våga vara avvikande symboliserar denna gula blomma i ett hav av lila blommor. Var dig själv och var stolt över vem du är!


Detta var allt för denna gången, men snart kommer fler bilder utan text.
Må väl och ha det gott
//Maria

Mamma - mitt kreativa ursprung

Kreativiteten har alltid funnits i mitt liv, i liten eller stor utsträckning beroende på livets omständigheter. Har insett att det är min mamma Ewa som banat väg för min kreativitet.

Mamma har alltid varit en driftig kvinna som engagerat sig i saker genom hela min uppväxt. Var det inte hem och skola i Ljungby så var det samhällsföreningen i Braås och inte att förglömma Natur och Kulturrundan i Uppvidinge för att bara nämna något.

Hon engagerar sig och driver frågor och ser till att utveckling sker. Jag är nog mer kreativ med händerna och hon mer övergripande i projektform men likfullt är det kreativitet det handlar om.

Vår kreativitet tar sig olika uttryck, men vi är härligt kompatibla och bildar ett bra team. När det gäller hennes butik "FörSmaken - Inlevelsebutik" i Öhr så är det hon som driver den och bestämmer inriktning på sortiment och jag som klurar ut hur vi bäst kan mysifiera lokalen. En parasoll över kunddisken ger en liten mysig vrå när man betalar, paviljongen ger en liten oas att utforska och segelduken i taket skärmar av butiken bredvid.

Nästa projekt för min del blir ett egenbyggt hyllsystem där hon kan visa varor. För mammas del blir det att utveckla butiken vidare och nå nya mål.

Jag hoppas ni tar er en tur till hennes butik och utforskar den :-)

2014 - en inre kreativ resa

Läste på en inspirationssida att 2013 var året att släppa människor, ägodelar, situationer eller gamla tankar som inte var nyttiga för en. 2014 skulle däremot vara året att växa personligen, känslomässigt och andligt. Måste säga att det låter lockande - göra en rejäl makeover inombords.

Känner att jag skulle må bra av att växa lite inombords och ändra om lite. Kanske inte kommer hitta en högre makt att tro på, men i alla fall bli en bättre variant av mig själv och må bättre.

Bilden är hämtad från Google - självklart med tillstånd att dela den

Det är värt ett försök och jag har börjat fundera på yoga för att få till andningen och finna ro. Skall ta och läsa boken "Mindfulness - ögonblickens under" av Thich Nhat Hanh som jag fick i julklapp. Är inte så fel att ta vara på det tillfälle man är i just nu och inte längta bort till något annat hela tiden. Börja använda CD´n "Inre lugn och god sömn" av Barbro Bronsberg så jag sover bättre är en annan bra idé. Skall efter detta inlägg genast lyssna på CD´n jag fick av mamma - "The sound of nature" med delfinljud för att kunna snurra runt i mitt inre en stund och se vad jag har för spännande tankar att ta vara på.

2014 - en inre kreativ resa, here I come!