tisdag 23 september 2014

Naturens under

En härlig morgon i början av september hittade jag dessa skådespel i naturen vid sjön Örken och utanför vårt hus. Blev en underbar start på min dag







Mitt liv som hund(fotograf) :-)

Söndagen den 14 september blev jag upphämtad av vår granne och vi for ner till Braås kyrka och parkerade. Ur bagaget hoppade dagens huvudperson ut - hunden Skatt.

Vi provade många olika miljöer för att få till flera bra foton samt ge mig möjligheten att öva mig på manuell inställning av kameran. Nedan följer några av mina favoriter :-)











//Maria

onsdag 6 augusti 2014

Inlägg hos Punctum Saliens




Idag finns en text om/av mig hos Punctum saliens som drivs av underbara Elisabeth Jönsson. Gå gärna in och ta del av hennes inlägg om mig samt andra spännande texter.

Klicka här för att komma till inlägget om mig




tisdag 5 augusti 2014

Fler foton från naturens värld


Knoppar i kvällsljus hemma i min trädgård. Gräsmattan och björken ger en lummig bakgrund




Här är det en blomma, som trots en stenig strand på Öland, fått fäste och strävar efter skyn





På samma strand hittade jag dessa knoppande blommor och överblommade. 
Trots ett taggigt yttre gör de sig fint på bild





Lila blomprakt framför en stenmur i Albrunna




Kanten på en träbänk vittnar om karaktär och visar att slitna detaljer kan bli fina konstverk





Fin solnedgång vid fyren Långe Jan på södra Öland. Marken och stenarna är fulla av fåglar




Varför jag gör änglar till förmån för Barndiabetesfonden

När mellanbarnet Emelie var 2 år gammal (2007) diagnostiserades hon med njurinflammation. Det innebär att man kissar ut protein istället för att det stannar i kroppen och ser till att man kissar ut överflödig vätska.

Resultatet blir att man samlar vätska i alla vävnader vilket, om man inte behandlar det, leder till döden. Tack och lov finns det botemedel i form av kortison som ges i stora mängder. Från att ha vägt 12 kilo vägde hon nu 15 kilo - 3 kilo vätska alltså.



Efter ett par veckor på sjukhus fick vi komma hem på permission med en tös som från att ha varit svullen som en ballong nu tappat all överskottsvätska och såg utmärglad ut.

På återkontrollen visade det sig att allt kortison höjt hennes blodsocker så pass mycket (låg på 19 och skall vara mellan 4 och 6) att det krävdes insulinbehandling under resterande kortisonbehandling. Inte undra på att hon varit lite gnällig och drack och kissade extra mycket och varit gnällig!!! 

Hux flux fick jag lära mig att ta blodprov och kolla blodsockervärde och ge henne insulinsprutor. Sedan blev vi hemskickade över en långhelg då diabetessköterskan bedömde att jag hade bättre koll än helgpersonalen på insulingivningen!!! Jag lärde upp min man och därefter personalen på förskolan. Läkarna lugnade oss med att detta med största sannolikhet bara var kortisonframkallad diabetes som skulle försvinna när hon slutade med kortison.

För oss var diabetesen en litet problem mitt i allt detta, vi var så fokuserade på att få reda på vad njurinflammationen skulle leda till. Tankar om transplantation och annat hemskt for runt i våra huvuden. (Nu vet vi att transplantation och njurinflammation inte hör ihop men just då var det vår verklighet i tankarna).

Mitt i allt detta visade det sig att dottern blivit kortisonberoende, att kroppen inte klarade att vi sänkte dosen på kortisonet utan då startade ett nytt återfall av njurinflammationen. Och sedan ett nytt. In med stora dosen kortison igen och öka insulindoserna. 

Ner till Lund för njurbiopsi för att se vilken sorts njurinflammation hon hade – det finns flera olika med olika svårighetsgrad. Att gå ut ur operationsrummet där ens nyss sövda lilla tvååring ligger på operationsbordet var ingen lätt uppgift. Mycket ångest under hela denna perioden samtidigt som man måste hålla masken uppe för storasyster (då knappt fem år gammal) och fortsätta med ett normalt liv. Just denna terminen jobbade jag 100 % och pluggade 100 % men tack vare förstående chef och lärare gick det bra att pendla mellan sjukhus, jobb och hemmet. Tack och lov fick jag styrka och stöd av min man så vi tog oss igenom detta tillsammans. 

Efter mycket om och men konstaterades det att dottern enbart hade den milda varianten av njurinflammation. Nu kom arbetet med att lära hennes kropp att sluta vara beroende av kortison, och detta gjordes genom att hon fick cellgift under en dryg månad. Intressant upplevelse att byta blöja med skyddshandskar för att inte utsättas för cellgiftet :-/

Någonstans mitt i allt kring detta fick vi beskedet att Emelie otroligt nog hade fått diabetes typ 1 (vilket är en autoimmun sjukdom och alltså inte orsakad av livstil och sockerintag) och för alltid skulle vara insulinberoende. Ingen läkare förstår varför då ingen i våra släkter har typ 1, och kombinationen njurinflammation och diabetes är hon ensam om i Sverige. Unik liten unge vi har ☺

Tillslut blev hon av med sitt återfall, fick insulinpump och vi anpassade oss till ett normalt liv igen. Ett långbesök i Göteborg och en drös med undersökningar på sjukhus för att utesluta en massa sjukdomar och problem man kan få när man har njurinflammation klarade vi av. Allt var ok tack och lov.

Efter några månader var det dags för nästa återfall och kortison vilket höjer insulindoserna 20-30 gånger. In med kortison och varje behandling tar knappt 2 månader. Såhär höll vi på ett par gånger varje år ända tills lillebror kom 2010. Dagen efter hans födelse var vi på barnakuten och fick ett återfall konstaterat men efter det har det varit hyffsat lugnt. 

I höstas 2013 var senaste återfallet (wow 3 års uppehåll) och nu äter dottern ännu en ny medicin då hon åter blev kortisonberoende. Cellgiftsbehandling kan man bara få en gång då det lagras i kroppen så nu var det en 2-årsbehandling med tabletter av Sandimun som var lösningen, vilket verkar fungera. 

Detta är min koppling till barndiabetes, och mina barn Noah, Emelie och Olivia (NEO) är orsaken till att jag skapade NEO-ängeln 2012 då jag vill bidra ekonomiskt till forskning kring diabetes. Jag är helt överväldigad av efterfrågan och glädjen de sprider. Jag har en Facebooksida du kan gilla på adress: https://www.facebook.com/NeoAngelnTillFormanForBarndiabetesfonden om du vill


Kram // Maria 

måndag 4 augusti 2014

En triptyk av en dikt av en tavla


Hösten 2013 hade jag som uppgift i en fotokurs att hitta en tavla jag blev inspirerad av, skriva en haikudikt utifrån tavlan och slutligen skapa en fototriptyk baserad på dikten. Haiku (japanska: 俳句) är en dikt i miniformat enligt japanskt mönster (källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Haiku). En triptyk (av grek. triptychos "trefaldig") är ett konstverk indelat i tre delar (källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Triptyk).


Jag valde tavlan ”The Collective Invention” från 1934 målad av Rene Magritte. Den fick min fantasi att vakna och jag hittade inte någon annan tavla som fångade mig mer. Egentligen skulle tavlan vara från 1905-1930 men jag lyckades motivera mitt val och få igenom det. Lägger inte upp någon bild pga upphovsrätten men här kommer en länk: http://www.renemagritte.org/the-collective-invention.jsp


När jag läst mer om Magrittes liv och om hans mors öde kom fantasin igång. Hans mor var djupt olycklig med sitt liv och lyckades till slut ta sitt liv trots att maken låst in henne för att hindra henne. Det finns misstankar att Rene fann eller i alla fall såg sin mors döda kropp svept i sin klänning och just svepningar finns i många av hans tavlor. Baserat på hans olyckliga mor och tavlans komposition kom nedanstående haikudikt till:

Fångad i fel liv 
Hybrid måste välja väg 
Ljuset nalkas nu 

Först här efter var det dags att fundera på tre foton jag ville producera för att genom en triptyk fånga min dikt. Jag ville skapa ett foto per rad i dikten och min mor ställde upp som modell och nedan ser ni mina foton.


Fångad i fel liv 


Hybrid måste välja väg 


Ljuset nalkas nu






lördag 2 augusti 2014

Färg, form och detaljer

Färg och form är det kul att leka med när man fotograferar, liksom att fokusera på detaljer istället för helheten. Jag gillar att lyfta fram detaljer som sedda i sin helhet inte ser mycket ut för världen, men där en närbild visar fram en helt ny upplevelse.



En glaskula med fransigt nät runt sig ser skamfilad ut i sin helhet, men en närbild plockar fram intressanta detaljer som nu ger den karaktär och gör den intressant.





Bland prunkande blommor känns en utblommad fröställning malplacerad, men i eget majestät ser den istället mäktig ut.  




Hade jag fått till en orange bakgrund hade detta varit ett lysande exempel på komplementfärger. Nu blir det istället två primära färger som kompletterar varandra på ett skönt sätt tycker jag.

Detta var bara några exempel på hur jag tänker när jag fotar. Snart kommer fler bilder :-)